Vid en första förseelse sträcker sig straffskalan från tillrättavisning till livstids avstängning. Lägst tillrättavisning och högst två års avstängning kan utdelas när en idrottsutövare kan styrka att bruket av en enligt dopinglistan specificerad substans inte var avsedd att höja prestationen. Om bruket avsåg att höja prestationsförmågan kan 4 års avstängning bli påföljden.

Från ett till fyra års avstängning, beroende på graden av fel och försummelse, kan utdelas då analysen visar bruk av icke specificerade substanser som t ex anabola steroider, bloddoping eller då någon vägrar lämna prov eller smiter från provtagning. Blir man fälld för doping en andra gång blir påföljden avsevärt strängare och vid en tredje förseelse blir påföljden livstids avstängning.

Antidoping Sverige anmäler förseelser mot idrottens dopingregler till Dopingnämnden som är första dömande instans. Dopingnämndens beslut kan överklagas till sista instans inom svensk idrott som är Riksidrottsnämnden. I vissa fall kan beslut överklagas ytterligare ett steg till den internationella skiljedomstolen, Court of Arbitration for Sport (CAS).

Läs mer om dopingregler och bestraffning

Doping inom idrotten är inte detsamma som dopning enligt svensk lag och det är två helt skilda regelverk som behandlar två helt olika företeelser.  Inom idrotten betraktas till exempel vissa astmamediciner och många andra vanliga läkemedel som doping. I lagen handlar det endast om Anabola Androgena Steroider (AAS), testosteron och tillväxthormon. Att hantera eller inta förbjudna preparat (se ovan) är enligt svensk lag förbjudet och kan ge böter eller fängelse i upp till 6 år för grovt brott.